Begreppet moral

Jag talar ofta om vikten av ett moraliskt leverne både i privata samtal men även i mitt proffessionella liv. Tillämpligt bör då vara att reda ut begreppet, eller framförallt, vad jag personligen menar med begreppet då det idag används med många olika meningar.
Ursprungsbetydelsen torde vara känt för många, dvs ett sedligt leverne. Passande kan tyckas för en anhängare av nordisk sed. Seden har givetvis sett annorluna ut bland olika folk och nationer. Moralen har där varit det nät som bundit människorna samman. På grund av de många skillnader kulturer emellan kan det tyckas vara opassande att tala om moral som ett enhetligt begrepp för att beskriva detta fenomen. Moral bör dock ses som ett allmänmänskligt begrepp fullt formbart efter rådande sed och bruk
Så, för att återgå till mitt metaetiska svammel bör vi alltså först konstatera att egoism är inkompatibelt med moral. Moralism är exempelvis en vanlig beskyllning i negativ mening framförallt i liberala läger. Det objektivistiska arvet präglar vårat samhälle mycket tydligt. Här kan man hävda att även dessa Randianska lärljungar följer en egen moralisk kompass. Jag påstår dock att en sed är en sed först då den sätts i relation till omvärlden. Att sätta sitt egenintresse först är inte ett sedligt leverne. Det är själva källan till ondska.
Att älska sin familj, sin fru, sina barn är inga konstigheter. Inte heller att vi ställer upp i vått och torrt för våra vänner. Att däremot ge av sig själv till okända människor. Att hålla upp dörren för någon, eller att dela med sig av det man har till en bättre behövande är en kärlekshandling som kräver ett större offer. Förmågan att ge sitt liv för en idé. Detta är en förutsättningslös kärlek som går utanför det materialistiska planet. Moralen är med dessa mått själva grundstenen för kärlek. Moral ÄR kärlek. Den ickeerotiska eller vänskapliga. Detta bör vara grunden för vårat samhälle. Istället råder en allt tydligare egocentrism som atomiserar individen till den grad att bara den materiella erotiska kärleken finns kvar. Oegenyttan uttryckt i handling blir förspelet till ett taskigt fylleknull efter en blöt kväll på krogen. Jag vill dock påpeka att jag på intet sätt bespottar denna erotiska kärlek. Tvärtom, jag hyllar dess livsgivande kvaliteter och den njutning den ger. Men utan agape, den osjälviska kärleken, förvandlas den erotiska akten till ett egoistiskt tidsfördriv. Moral är alltså kärlek, och kärlek är alltid en hederssak.